Sup-pūte′, v. t.
v. t. [Fr. supputer, Sp. suputar, It. & Lat. supputare, from sub, under, and putare, to reckon.] To reckon; to compute. [Obs.]
v. t. [Fr. supputer, Sp. suputar, It. & Lat. supputare, from sub, under, and putare, to reckon.] To reckon; to compute. [Obs.]